DEBATT. Svensk förlossningsvård är fantastisk på många sätt. Samtidigt har den stora problem.
Blodmaskar. Avföring som kommer upp ur toaletterna. Läckande tak. Mögel. Personal som blir sjuk av sin arbetsmiljö. Så lät det när SVT och Dagens Nyheter i november förra året beskrev situationen på förlossningen i Skellefteå.
Personal hinner inte gå på toaletten
Förra sommaren anmäldes förlossningen på Östra Sjukhuset i Göteborg till Arbetsmiljöverket på grund av stora arbetsmiljöbrister. Det handlar bland annat om personal som inte hinner gå på toaletten och har sexton timmar långa arbetspass. I anmälan kan man bland annat läsa att:
”Många vittnar om stress och oro som tar sig uttryck i sömnsvårigheter, hjärtklappning, magbesvär, huvudvärk och ångest inför att komma till sin arbetsplats. Vi är djupt oroade för medarbetarnas hälsa.”
Ohållbart för alla
Så kan vi inte ha det. Det fungerar inte för kvinnorna som ska föda, det fungerar inte för barnmorskorna som ska hjälpa kvinnorna att föda och det fungerar inte för de spädbarn som föds. Vi får nästan dagligen meddelanden från slitna vårdanställda och från kvinnor som är oroliga för sin förlossning.
De allra vanligaste meddelanden vi får från blivande mammor är: ”Jag är orolig för att inte hinna till förlossningen i tid – den ligger så långt bort”, ”Jag är orolig för att drabbas av förlossningsskador” och ”Jag är orolig för att det inte kommer finnas personal som hinner med mig”.
Så gott som alla länder som förändrat sin sjukvård under tjugohundratalet har gått den väg som vi vill gå.
Från vårdpersonalen får vi höra: ”Jag vet aldrig om jag kommer bli avlöst efter mitt arbetspass eller om vi är tillräckligt många kolleger på mitt skift”, ”Kommer jag hinna äta lunch eller gå på toaletten?”, och ”Kommer jag räcka till för de som behöver mig?”.
1,7 miljarder kronor
Vi föreslår en nationell förlossningsplan för att säkra en trygg och nära förlossningsvård med goda arbetsvillkor. Vi satsar 1,7 miljarder kronor på att förbättra kvalitén, arbetsmiljön och att återstarta förlossningsenheter som stängts utanför storstadsområdena.
• Vi vill både återstarta och öppna nya förlossningsenheter där avstånden för födande kvinnor är som längst. Av de statliga medlen öronmärker vi 155 miljoner kronor för att stödja dessa förlossningsenheter. Staten medfinansierar 75 procent av kostnaden och medlen beräknas räcka till att öppna sju kliniker. Regioner som i dag har problem med att hålla igång mindre kliniker ska kunna söka statliga pengar för att hålla avdelningarna öppna även i framtiden.
• Vi vill att ett barnmorsketeam följer kvinnan under graviditet och förlossning, och förstärka de mindre förlossningsenheter som finns i Sverige.
• Vi vill att en ”mamma-rehab-check” ska erbjudas till alla nyblivna mammor. Många kvinnor lider av förlossningsskador och annat som kräver rehabilitering. Det ska vara norm att kvinnor får stöd och enkelt att få hjälp.
• Vi vill inrätta ett nationellt forskningsprogram som fokuserar på kvinnors hälsa och på kvinnosjukdomar.
Ålderdomligt och omodernt
Vi behöver gå från 21 system i vården till ett samlat nationellt ansvar. Det gäller även förlossningsvården. Så gott som alla länder som förändrat sin sjukvård under tjugohundratalet har gått den väg som vi vill gå. Väldigt många av de problem som sjukvården dras med i dag handlar inte om pengabrist utan om en ålderdomlig och omodern organisation som skyfflar både papper och pengar, men inte är tillräckligt tillgänglig för patienter eller tillräckligt populär bland de egna medarbetarna.
En regering som Kristdemokraterna ingår i kommer att reformera sjukvården så som våra grannländer redan har gjort. Vi är redo att sätta igång med århundradets vårdreform, för trygg och jämlik sjukvård i hela landet.
Av Ebba Busch
Partiledare (KD)
Acko Ankarberg Johansson
Ordförande i riksdagens socialutskott (KD)
Liza Maria Norlin
Partistyrelseledamot (KD)
Premium
Premium
Premium